Alla artiklar av Redaktionen

Redaktionen står som författare av osignerat material och av texter som inte författats av en av Konsten.net:s ordinarie skribenter.

Få personer har som Alfred Hitchcock kommit att förknippas med den tid vi numera slarvigt refererar till som ”det kalla kriget”. Hitchcocks filmer är i och för sig tidlösa klassiker, men de föddes i en tid när den destruktiva rivaliteten mellan andra världskrigets segrarmakter USA och Sovjetunionen angav tonläget i såväl den globala politiken som kulturproduktionen. Den belgiske konstnären Johan Grimonprez film ”Double Take” är lika lång som en normal spelfilm, men den är ett intrikat collage i dubbelexponeringens anda där klipp från det kalla krigets dagsaktuella verklighet samsas med [...]Läs mer
Edvard Gran är en konstnär som med kameran som instrument går på upptäcktsfärd efter en skapelse inuti den vi tar för given. Noggrant söker han igenom omgivningen för att hitta till synes slumpartade detaljer som ger ett sken av att spegla en plan, men som lika gärna – och kanske ännu mer – är just ett resultat av tillfälligheternas spel. Konturerna av bokstäver skriva i snö eller färgspill på gatans asfalt, ”hemliga” tecken som uppenbarar sig på trafikskyltar och husgavlar, föremål som uppträder på ett sätt som man inte hade [...]Läs mer
Det är ett rent helvete att försöka skildra ondskan i tillvaron. Det upptäckte redan Dante och Dostojevskij, som kämpade en närmast djurisk kamp för att förmå godheten att framstå som lika trovärdig och konstnärligt tilldragande som ondskan. Och vad blev resultatet? Ja, inte är det lovsången i Paradiso vi minns av Dantes Gudomliga komedi. Och inte är det den trosvisse Aljosja Karamazov som blivit kvar i vårt minne. Nidingarna som grillas i Inferno, Storinkvisitorn och den mörke, plågade Ivan Karamazov är de personager som bränt sig fast i vårt medvetande. [...]Läs mer
Tensta Konsthall seglar vidare med ny ledning (William Easton) och nytt utställningsprogram. ”Polyglottolalia” är en utställning som inte är helt lättsmält, men så är dess ämne också något så svårfångat som människans språk och diskrepansen mellan språk och verklighet. De deltagande konstnärerna – Candice Breitz, Erik Bünger, Omer Fast, Marcus Gärde, Susan Hiller, Claude Horstmann, Michael Klöpfer, Johan Petri och Peter Rose – arbetar med ett brett spektrum av uttryck, från automatiskt text och foto till video och ljudkonst. Ibland blir resultatet kanske lite väl introvert och okommunikativt (språk handlar [...]Läs mer
Tanken på att företag skall ta ett större ansvar för hela samhällets fortbestånd och utveckling är rätt ny, åtminstone om vi talar om företag som tillverkar hushållsmaskiner, bilar eller huvudvärkstabletter. Men i konstvärlden har den s.k. marknaden alltid haft ett gott öga till kulturgärningar som inte omedelbart förräntar sig. Milliken Gallerys utställning med verk av den tyske grafikern KP Brehmer är ett sådant exempel. Brehmer dog för mer än tio år sedan, men är samtida med storheter som Beuys, Metzger, Haake, Polke och Hödicke. Brehmer var en konstnär med många [...]Läs mer
Konstnärsrollen är med god marginal den mest flexibla rollen i hela konstsystemet. Medan kritiker, curatorer och gallerister gnabbats om vem som har vilken position på konstscenen så har konstnärerna utan större åthävor tagit sig vidare från tuva till tuva. Idag är konstnärsrollen så rymlig att den nästan är på väg att mista sina konturer. Det går i stort sett lika bra att pula i tysthet i ateljén som att agera projektledare eller curator – det intressanta blir i stället den speciella blick för osynliga sammanhang som konstnären har. Car Michel [...]Läs mer
Måleri framställs ofta som den sista bastionen inom konsten för det sinnliga. Det ligger så att säga något medfött sinnligt i själva akten genom vilken en duk eller pannå bestryks med färg. Men målare har i alla tider funderat kring och analyserat vad de sysslar med, och vilken relation detta har till konst- och kulturhistorien eller till bildproduktionen i sin helhet. Cecilia Edefalk är en sådan konstnär. Hennes sparsmakade produktion beror delvis på att hennes arbetstempo bygger på långsamhet och eftertanke, men också på att varje ny målning måste hitta [...]Läs mer
Av allt det som hänt inom konsten de senaste 50 åren är förmodligen introduktionen av olika digitala tekniker den enskilt mest betydelsefulla händelsen. Från att ursprungligen till stor del ha handlat om manipulering eller förbättring av analogt producerade bilder har utvecklingen i allt högre grad gått emot att konstnärerna själva skapar sina världar med hjälp av de digitala verktygen, ungefär som dataspelsformgivarna bygger upp sina fantasiska miljöer direkt i datorn. Niclas Malmström har förmodligen fått sin beskärda del av Counterstrike och World of Warcraft. Hans ödsliga landskap andas apokalyptiskt existensdrama [...]Läs mer
År 2007 dök Lisa D Manner upp med ett antal verk i Galleri Mariann Ahnlunds monter på konstmässan Market i Stockholm. Sedan brakade det löst, och branschen kastade sig för den begåvade debutantens fötter. Inte att undra på: Lisa D Manners måleri har sin hemvist i en del av måleriet där hittills Henrik Samuelsson huserat ensam, och där det finns utrymme för fler talangfulla konstnärer. I Manners bilder vränger vardagen närmast ut och in på sig själv, och avslöjar sitt komplexa innanmäte av detaljer och referenser till olika bildvärldar. I [...]Läs mer
Det råder väl knappast någon tvekan om vilken utställning som blir vårens kioskvältare i museivärlden. Prerafaeliterna på Nationalmuseum har alla de egenskaper som en publikmagnet skall ha: urstyvt hantverk, lättillgängliga bildvärldar och möjligheter till igenkännande i varje vrå. Står man dessutom ut med en unken kvinnosyn, en kväljande religiositet och en obehaglig världsfrånvändhet, då har man hittat rätt utställning. Nationalmuseum gör sitt bästa – och det är bra nog – att placera in prerafaeliterna i sin samtids sociala och ekonomiska sammanhang, och visst kan man i deras verk urskilja återklanger [...]Läs mer