Publicerad 29 augusti 2019 Av I Recensioner Med 671 Visningar

Arijana Kajfes på SPGallery

Arijana Kajfes, Unseen, 2016

I Arijana Kajfes pågående utställning, liksom i hennes två senaste i Stockholm, dominerar cirkelformen. På Konstnärshuset 2016 visade hon installationen Unseen, en tältkonstruktion där en film projicerades mot insidan av tältduken. I en rund bild med oskarpa kanter, ungefär som en projicerad lins – ett seende öga – gick en man omkring i ett ökenliknande landskap. Även den suggestiva bilden rörde sig; i ett långsamt tempo gjorde den ett varv på duken, liksom avsökande mannens rörelser. Till saken hör att mannen är blind. Ett starkt, gåtfullt och poetiskt verk.

Arijana Kajfes, Blood is not Water, 2018

Förra hösten presenterade Kajfes Blood is not Water på Konstakademien, en performance med filmade inslag där hon satt vid en kvarnsten med en mindre rund sten i handen, som hon rörde över den större, runt, runt. Monotont och meditativt. Rummet var nedsläckt, endast platsen i mitten där hon satt var upplyst. Installationens form och de starka kontrasterna mellan ljus och mörker påminde om ett öga, med kvarnstenen som en fixpunkt. En pupill.

En viktig del av verket bestod i hennes inspelade samtal med och bilder av sin far, musikern Davor Kajfes. Och som jag minns det, var den mest rörande delen i Kajfes performance en kort passage där hon sitter på knä framför den projicerade filmbilden och tittar på när pappan spelar piano. Hon intog samma position som jag själv och de andra åskådarna gjorde, och blev en levande länk mellan vårt rum och pappans i bilden. Mellan nu och då. 

Kvarnstenen återkommer i Kajfes nya utställning på SPGallery (th); den står på golvet i ett av rummen omgiven av några frottage på tunt papper som överför stenens cirkelrunda form (överst). De lerfärgade ringarna ger ett ålderdomligt intryck, och påminner även de om ögon. Formerna tas upp av en husmodell i obränd lera strax intill.

Flera andra runda former återkommer i den retrospektiva presentation som Kajfes visar på galleriet. Jag ser spott fotograferat mot en mörkblå bakgrund, födelsemärken tryckta som grafik och en roterande metallkonstruktion som gör spår i en sandhög. Upptäcker oväntade relationer mellan en keramiker och en pizzabagare som försöker efterlikna en konstruerad sfärisk gestalt.

Och betraktar strama bilddiagram som utgår från filosofen Jeremy Benthams omtalade ritningar av arkitektur och övervakning i ett fängelse. Där en mittpunkt ger kontroll över cellerna som ligger i en ring runt centrum. De schematiska diagrammen liknar, kanske inte så oväntat, ganska mycket ett ögas iris.

Arijana Kajfes, utställningsvy SPGallery

Seende och blindhet, ögats lins och maktens, det höga och det låga. Cirkel – kretslopp, konstruktion – intention. Genom fantasifulla omvandlingar och mödosamma kringelkrokar upplöser Arijana Kajfes motsättningen mellan vetenskap och konst, mellan avancerad teknik och gammalt hantverk. Hon behandlar sina verk som mytologiska fakta, och hennes sevärda utställning pekar ut den intensiva konsekvensen i ett fascinerande konstnärskap. Hur impulsen att göra blir bild, hur tänkandet får form.

Magnus Bons

Foto: SPGallery, Gävlegatan 10B. Utställningen pågår 22 augusti – 21 september 2019

Jag är Konstens redaktör sedan augusti 2015. Förutom på Konsten.net skriver jag i Dagens Nyheter, Konstperspektiv och Fotografisk tidskrift, samt för KUNSTforum (Norge).

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.