Publicerad 05 februari 2012 Av I Recensioner Med 4995 Visningar

Ai Weiwei på Magasin 3

World-Map

En av fördelarna med att gå på pressvisningar är att konstnären oftast är närvarande. Det innebär ett bra tillfälle att skapa sig en uppfattning om personen ifråga och att se och höra hur han eller hon talar om sin konst. Men när Magasin 3 nu presenterar en stor utställning med Ai Weiwei kan konstnären – av kända skäl – inte vara med. Ai är sedan han släpptes i våras förbjuden att lämna Peking och får dessutom inte tala med medier. Men denna pressvisning bjöd på en verklig överraskning. Efter visningen av utställningen hade man arrangerat för ett samtal via Skype mellan Ai och curatorn Tessa Praun. De samtalade en stund inför den andäktigt lyssnande pressen och det kändes som om vi blev delaktiga i Ai Weiweis trotsande handling mot domstolen. Det var rörande att se när Ai Weiwei hastigt vinkade hej då och skrattade till när Praun vred datorn så att han kunde se ansiktena på oss som lyssnat. Samtalet finns nu upplagt på den ambitiösa hemsida som Magasin 3 skapat inför utställningen. Där finns mycket intressant material, som intervjuer och filmer kring Ai Weiweis politiska arbeten samt hans ständigt pågående twitterflöde.

Under samtalet säger konstnären att ”vardagliga känslor” ofta utgör en bra grund för ett konstverk. Och mycket av Ai Weiweis konst kännetecknas av enkla, inbjudande gester kapslade i slagkraftiga uttryck. Verken grumlas inte av djuplodande teorier, men är för den skull inte utan kritisk udd – tvärtom har han blivit känd och eftertraktad över hela världen som en konstnär som står upp mot förtryck och orättvisor i sitt hemland. Hans betydelse som konstnär ligger i en slags ögonblicklig intimitet – oavsett storleken på verken. Om hans internationella status, och stormen av protester efter de kinesiska myndigheternas gripande, gjort honom för synlig för att man ska våga tysta honom är högst osäkert.

I ett av rummen på Magasin 3 luktar det som på IKEA. En väldig hög av utskurna tygbitar i bomull utsöndrar den svagt fräna och välbekanta doft som kommer från fabrikstillverkade möbler och textilier – oftast ”Made in China”. En och en är bitarna oigenkännliga, men lagda tillsammans bildar de flera tusen lagren av tyg en enorm karta över världen. Utsträckningen och höjden på ”World Map” gör den till en början svår att överblicka, men ger samtidigt en tydlig bild av hur Ai Weiweis konst fungerar. Oftast rör det sig om stora och anslående skulpturala installationer som skapats enligt relativt enkla principer, men som har en utpräglad känsla för form och hantverk. En av de frågor han diskuterar i sin konst är just hur gamla traditioner och värderingar förändras i dagens aggressivt växande kinesiska ekonomi.

Fairytale-Dormitory

”Ghost Gu Coming Down the Mountain” är ett tydligt exempel på konstnärens gäckande angrepp på denna hetsiga utveckling. På golvet har 96 likadana vaser placerats ut i ett perfekt rutmönster. Deras form och mönster utgår från ett berömt antikt föremål som såldes på auktion för en astronomisk summa härom året. Men beroende från vilket håll man möter vaserna ser de olika ut eftersom de endast delvis är bemålade. Åt ett håll är de vita, åt ett annat röda – på samma gång orörda och en del av den traditionella porslinstillverkningen i Kina. De är både unika och del av ett större kollektiv – precis som högen med konstgjorda solrosfrön som placerats en bit bort. 5 ton frön i porslin av de ursprungliga 25 som utgjorde Ai Weiweis installation i Turbinhallen på Tate Modern i London. Hans konceptuella kraft parad med ett pragmatiskt utnyttjande av inhemskt hantverkskunnande skapar en effektivt enkel symbol av massproduktion och sätter indirekt individens arbetsvillkor i fokus. Dessa handmålade objekt innebär ett monotont men också konstnärligt medvetet arbete. Samtidigt som det maskinella hantverkets upprepande processer drar paralleller till västerländsk minimalistisk konst.

Ai Weiwei är upptagen av liknande beskrivningar kring det kinesiska samhällets utpräglade kollektiva struktur. På Magasin 3s nedre plan visas hans projekt ”Fairytale” som utspelade sig på förra Documenta 2007. Han valde ut 1001 kineser som i grupper om 200 fick resa till utställningen i Kassel. Samtliga porträtterades före avresan och några av dessa fotografier visas i Stockholm tillsammans med den specialritade sovsalen med sängöverkast i Ais design, speciella resväskor och med tunna väggar av linnetyg som skapar en känsla av avskildhet. Bakom varje säng finns ett litet kvadratiskt utrymme med en antik stol där de resande kunde byta om. Allt effektivt planlagt in i minsta detalj.

Jag minns stolarna från Documenta, men jag såg inga kineser där. De hade antagligen redan åkt hem. För återvände gjorde de, inte en enda avvek till Väst får vi veta. Jag minns även att stolarna fungerade som ett slags eftertänksamma utropstecken, och som platsen för en kort vilopaus. Genom sitt ålderdomliga formspråk bröt stolarna av mot mycket av det visuella bruset i Kassel. De har en lågmäld insisterande kvalitet som även präglar objekten på Magasin 3.

Salarna fylls av ljud från Ai Weiweis filmer av aldrig sinande bilköer i Beijing. Han har filmat av biltrafiken på huvudstadens ringleder enligt ett på förhand uttänkt sätt så att vägarnas alla vinklar och riktningar täckts in av kameran. De stillastående vyerna med förbiilande trafik påminner om bilder från anonyma övervakningskameror. Neutrala till uttrycket men gjorda med samma teknik som myndigheterna använder överallt – också framför ingången till konstnärens ateljé. Hans tidskrävande filmer dokumenterar det kinesiska samhällets snabba förändring. Och gör det med en konsekvens lika brutal som verkligheten.

Adress: Frihamnen, Stockholm
Utställningen pågår under perioden 3/2 – 10/6

Magnus Bons (text), Magasin 3/Christian Saltas (foto)

Jag är Konstens redaktör från augusti 2015. Förutom på Konsten skriver jag i Konstperspektiv och Fotografisk tidskrift, samt för KUNSTforum (Norge) och Arterritory (Lettland).

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *