I det nystartade kulturhuset Köttinspektionen i Uppsala curerar konstnärsgruppen Haka inlägg i samtida debatt på olika nivåer. Aktivistisk konst från Ryssland: Lucine Djanyan (Pussy Riot), Aleksei Knedlyakovsky (konstgruppen Vojna) och Viktoria Lomasko (undergroundrörelsen Feministisk penna, Moskva) samsas med en ännu opublicerad serie av tecknaren Liv Strömquist och en konstfilm av Minna Souniemi. Internationellt och i god balans, men kontrasten mellan ämnenas allvar är stor och ger inte de senare rättvisa.
De ryska konstnärerna och deras politiska konst är utställningen ”Action in Art!”:s huvudattraktion och höjdpunkt. Ytterligare tyngd får verken av att vernissagedagen var 1 maj. Den politiska situationen i Ryssland med protester, demonstrationer, förtryck, maktfullkomlighet och slitningar mellan olika grupper och regioner möter oss dagligen i media. Två installationer av Lusine Djanyan (medlem i Pussi Riot) och Aleksei Knedlyakovsky (medlem i konstgruppen Vojna) gestaltar politiska demonstrationer.
Betraktare/deltagare: försiktigt började jag som betraktare med att på avstånd överblicka verket ”White Circle” (2012); ett avgränsat område med målade husfasader i knähöjd breder ut sig, framför husen befinner sig mängder av pappdockor med plakat och banderoller – protesttexter om korruption, HBTQ-frågor, fängslandet av Pussy Riot-aktivisterna, mot kyrka och statsmakt. Efter att ha läst engelska översättningar på huskrönen känner jag mig mer delaktig och vågar mig in i demonstrationernas mitt för att närma mig människorna bakom plakaten. Helt vanliga människor. Mitt ovanifrånperspektiv gör mig till en kroppsligt osårbar jätte där jag vandrar fram mellan grupperna av aktivister. Jag möter dem inte på jämbördig nivå, ansikte mot ansikte, men beundrar deras mod. Utgångspunkt i gestaltningen är fotografier och mediaklipp från olika demonstrationer sammansatta till ett helhetsuttryck. ”Putin måste avrättas!” I Ryssland censurerades verket som helhet, många av dockorna plockades bort.
Den andra installationen av demonstrerande människor/pappfigurer är placerad på en lastpall på cementgolvet. I bakgrunden finns en bild från verkligheten – Pussy Riot-medlemmarnas fängelse med utplacerade pappfigurer framför. Givetvis blev de mänskliga demonstranterna bortkörda, konstnärerna ersatte då dessa med figurer/avbildningar av papp och annat tillgängligt material: ”Det är konst – inte demonstration”; tycka vad man vill, men förbud leder till kreativitet och uppfinningsrikedom – starkt!
På väggar av gul korrugerad plåt, grått trämaterial och betong, och med kvarlämnade ledningar och sladdar hänger Viktoria Lomanskos (Feministisk penna) teckningar från domstolsprocesserna mot Pussy Riot och demonstranterna som protesterade. Texterna berättar om anklagelser, orättvis behandling, de anklagades svar och försvar – exempelvis ett citat från den ryske poeten Mandelstam: ”All right then, I apologize,/ But I haven’t changed a bit deep down inside”. Verken ger betraktaren en inblick, ett annat perspektiv än media; konstnärernas berättelser är självupplevda, de var där, deltog eller var i nära möte med händelserna.
Efter detta kan besökaren fortsätta till de, för många, mer bagatellartade livsproblemen, i lokalen som i ett annat liv var köttinspektionen på Uppsalas kreatursmarknad. Kroppsfixering, kropp och kroppsdetaljer – kvinnliga, blottade. Minna Suoniemis konstfilm ”Miss Kong” är en replik till filmen ”King Kong” och är på många sätt riktigt bra. Filmen visar kroppsrörelse. Sektioner av en hopprepshoppande kropp iförd bikini med mönster av amerikanska flaggan; fötter och underben, lår med fladdrande hudrörelse, mage som guppar och böljar, bröst som hoppar instängt, hals med rinnande svett och så slutligen ansiktet. Kanske är hon inte King Kongs drömkvinna, men är heller inte alls så tråkig eller intetsägande som här ovan kan tyckas: hon är fascinerande på ett annat sätt i sin kroppsliga kamp.
Liv Strömquist står för en fyndig, vass och rolig avslutning, hennes affischer, en ännu opublicerad serie, berättar det kvinnliga könsorganets omvända kulturhistoria; med början i vår tids fixering och skönhetsideal med plastkirurgiska ingrepp, fortsätter historien bakåt i tiden: förminskande, osynliggörande, minimaliserande… för att avslutas i den översvällande, upplyfta, framburna, heliga symbolen, fruktbarhetskulten. Från vagina till vulva, från konstruktion till kult, eller tvärt om beroende på tidsperspektiv.
Adress: Strandbogatan 3, Uppsala
Utställningen pågår under perioden 1/5 – 11/5
Marit Jonsson (text och foto)
